RÄTTSHAVERIST

Samhället behöver rättshaveristerna Av Johan Segerholm - Metro - 8 november 2001   Rättshaveristerna behövs. Åtminstone enligt Jerzy Sarnecki som är professor i kriminologi vid Stockholms universitet. Han anser att de tvingar. myndighetspersoner att se att de inte ostraffat kan behandla folk alltför lättvindigt. - De är egentligen den yttersta garanten för att allt går rätt till, säger Jerzy Sarnecki. Den som slår upp ordet "rättshaverist" i ordlistan får förklaringen: "person som påstridigt hävdar sin rätt". På de flesta myndigheter vet man precis vad det handlar om. En rättshaverist är en person som hakat upp sig på en orättvisa och är beredd att gå hur långt som helst för att få rätt. Ofta rör det sig om en liten oförrätt, som att bli slentrianmässigt bemött på försäkringskassan, som växer i rättshaveristens huvud. Utan sans driver rättshaveristerna sin sak genom rättsapparaten. De skriver ofta invecklade brev och inlagor där de hänvisar till mängder med paragrafer. Saken anmäls till justitieombudsmannen, justitiekanslern, högsta domstolen, konstitutionsutskottet. Riksåklagaren. Och - framför allt de ger sig inte. De kan av olika skäl inte släppa saken och gå vidare. En del ruinerar sig själva på rättegångskostnader och skadestånd av olika slag. berättar Håkan Nyman. psykolog på psykiatricentrum på Karolinska, Fejderna kan bli årslånga. Ibland tycks ilskan växa och omfatta samhället i stort och rättshaveristen börjar anmäla allt möjligt till olika tillsyns instanser. Ibland åtar de sig även att hjälpa andra att driva processer. - Det handlar ju om att inte kunna stoppa ett beteende som inte kommer att leda till framgång, att inte kunna tänka att "det är nog bättre att jag lägger det här åt sidan", säger Håkan Nyman. Kan vem som. helst bli rättshaverist? - Nja, det är nog så att människor är olika, säger Håkan Nyman. ENLIGT HONOM ar det både biologi och egna erfarenheter som styr vilka som trillar dit. Ju mer "sårbar" en person är, ju större är risken. Den som befinner sig i en svår livssituation och samtidigt känner sig motarbetad av en myndighet ligger alltså risigt till. Människor som vill att omgivningen ska vara väldigt "regelstyrd", att allt ska gå rätt till i varje ögonblick, löper en större risk. - När en myndighet gör fel, då är det katastrof. Det är inget man kan ha överseende med eller låta vara, säger Håkan Nyman. I värsta fall kan rättshaveristen falla in i ett tillstånd av ren psykos. Då kan de börja se konspirationer överallt. - De kan uppleva att mäktiga krafter har gaddat sig samman och förföljer dem. De kan känna sig motarbetade, förföljda och hotade av de flesta de kommer i kontakt med. säger Håkan Nyman. RÄTTSHAVERISTERNA är envisa, ihärdiga och - tycker somliga - ganska outhärdliga. Enligt Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, ska man dock inte tycka alltför synd om de byråkrater som drabbas av rättshaveristens vrede. - Det är klart att de är en "pain in the ass" för myndighetspersonen. Men som jag ser det är det mycket mindre synd om myndigheten än om rättshaveristerna själva. Deras liv blir helt miserabla på grund av det här, säger Jerzy Sarnecki. Han tycker att rättshaveristerna fyller en stor funktion i samhället. De tvingar myndigheter att följa regelverket och inte hemfalla till slarv och godtycke. På så sätt för rättshaveristerna en kamp mot myndigheterna som kommer alla till godo. Det ska inte vara gratis för en myndighet att kränka mig. Det talar rättshaveristen om. Därmed kan de vara ett rent allmänpreventivt inslag, säger Jerzy Sarnecki. Johan Segerholm

Om Jerzy Sarnecki

Jerzy Sarnecki är en av Sveriges två professorer i kriminologi. Berättelsen om hans karriär påminner om sagan om den fula ankungen. Han föddes i Polen för drygt 50 år sedan och hann utbilda sig till lantmätare vid tekniska högskolan innan familjen fick fly till Sovjet under andra världskriget. Senare blev målet att få komma till Australien men slutligen hamnade familjen Sarnecki i Sverige. Jerzy var då 21 år gammal och började läsa sociologi vid universitetet i Stockholm samtidigt som han arbetade med ungdomar på fritidsgårdarna i stan. Här hittade han ämnet för sin doktorsavhandling fritidsgårdar. Brottsförebyggande rådet visade sig behöva någon med intresse för ungdomar och fångade upp Jerzy som började forska kring ungdomsbrottsligheten. Där blev han kvar till 1993 då professorskapet i kriminologi blev aktuellt. Erfarenheterna från ungdomar och fritidsgårdar syns i Jerzy Sarneckis forskning i dag. Det är främst gäng och ungdomsbrott han riktat in sig på, men han försöker även utreda utlänningars brottslighet. Själv skulle han som ung invandrare kunnat hamna på fel sida av lagen, men flytten till Sverige hjälpte honom snarare. Jerzy Sarnecki är dyslektiker och hade det svårt med bokstäverna i den polska skolan. I Sverige var det ingen som förväntade sig att han skulle kunna det svenska språket med en gång. Professor Sarnecki syns ofta i medierna, inte sällan med budskapet att brottsligheten inte är så stor, hotande och farlig som vi ofta tror. Han tycker inte att vare sig straff eller vård är tillräckliga lösningar på den brottslighet som väl finns. Professorn letar fortfarande efter rätt medel att bekämpa brotten, samtidigt som han menar att ett samhälle helt fritt från brott inte finns.

Mer om Professor i kriminologi Jerzy Sarnecki

Om Håkan Nyman

Håkan Nyman är legitimerad psykolog, specialiserad på neuropsykologi, och en av HUBIN:s medarbetare. Med över 30 år bakom sig inom psykiatrin.

Mer om Psykolog Håkan Nyman

Rättshaverist - utdrag från Wikipedia, den fria encyklopedin

Det är inte helt lätt att ge praktiska exempel på rättshaveristiskt beteende. Vissa offentliga personer har anklagats för att vara rättshaverister, men det rimliga i sådana anklagelser kan inte bedömas. Det är därför också olämpligt att ange en lista över sådana personer och  föreningar  o s v...    En rättshaverist är en person hemfallen åt rättshaveri, vilket enligt Svenska akademiens ordlista är en "person som påstridigt hävdar sin rätt" i juridisk bemärkelse. Ordet är pejorativt, det vill säga nedsättande, eftersom knappast någon vill bli kallad rättshaverist. En person som utpekas som rättshaverist anses ägna orimligt mycket tid och energi åt att försöka ändra beslut och åtgärder som går denne emot. Beteendet fortsätter även när det är uppenbart lönlöst och kan ske genom överklaganden, skrivelser, polisanmälningar, JO-anmälningar eller stämningar. Den utpekade rättshaveristen kan ha rätt eller fel i sak, men avfärdas ofta med motiveringen att denne beter sig på ett sådant sätt att kompromiss är omöjlig. Det verkliga eller upplevda felet och vägran att ge rättelse tolkas av rättshaveristen som ett slags sammansvärjning, vilket kan vara sant, men som också kan bli en självuppfyllande profetia. Rättshaveristen är ett socialt och inte ett juridiskt fenomen, även om det kan orsaka rättsväsendet merarbete. Det finns ofta ett slags paradox i rättshaveristens beteende. Han underkänner ofta påståendet att han lever i ett rättssamhälle; trots detta är det rättsapparaten som skall ge honom upprättelse. Ett annat perspektiv på begreppet har förts fram av statsvetaren Lisbeth Lindeborg, som hävdat att den "enskilde svenske medborgaren som oförskyllt råkar i konflikt med en myndighet blir en 'rättshaverist'". Hon menar att "enskilda medborgare har en svag rättsposition gentemot maktfullkomliga svenska myndigheter" Med den aspekt som Lindeborg anlägger på rättshaveribegreppet, blir det i många fall ett maktmedel för myndigheterna: De kan använda rättshaveristämpeln för att befria sig från kritiska medborgare, utan att behöva ompröva sina ställningstaganden. Medborgaren i fråga kanske för en kamp som till stor del är berättigad, men han blir trots detta känd som en person som "kämpar mot väderkvarnar". För varje rättshaverist finns det en motpart: en rättshaverist i myndighetsställning. Lindeborg har även påpekat att ett motsvarande ord saknas i flera stora språk. Ett uttryck på engelskan som ungefärligen motsvarar "rättshaveri" är litigious. Detta ord betyder dock snarare motvilja till uppgörelse i godo, juridisk aggressivitet. På svenska talade man förr om "processare", folk som gärna processade, d.v.s. tog sina konflikter till rätten. I ett föredrag vid International Conference of Law and Mental Health i Padua 2007 lanserade professor Christian Diesen begreppet "Justice obsession syndrome" som en engelsk beteckning på fenomenet. Ett ord som liknar rättshaverist finns dock på tyska, eftersom det kommer av "Rechthaber", en som har rätt; underförstått, en som anser sig ha rätt. Det tyska ordet används oftast om en som anser sig veta bäst. Tyska "Rechthaberei" har försvenskats med ändelsen -haveri, vilket blir en ordlek som understryker beteendets självdestruktiva karaktär. Att ge en helt precis definition av den informella termen rättshaverist är inte möjligt. Enligt en föreslagen definition är dock en rättshaverist en person som på mer eller mindre svaga grunder, och vid upprepade tillfällen, eller till och med systematiskt överklagar, anmäler, stämmer eller på annat sätt missbrukar rättssystemet, ett beteende som med rättegångsbalkens terminologi ofta kan betecknas som "rättegångsmissbruk", samt genom sitt beteende utsätter sig själv och sin närmaste omgivning för hårda påfrestningar. I "Botaniska utflygter" (1-3. 2 uppl. 1. Ups.-Sthm 1843-1864. 2 uppl. 1853), citerat i Svenska akademiens ordbok, definieras "rätthaveri" istället som (pedantiskt) begär att (alltid) ha eller få rätt; benägenhet att envist och påstridigt hävda och fasthålla vid en viss ståndpunkt och anse denna vara den enda rätta eller att envist även också påstridigt hävda sin rätt även ifråga om obetydligheter; stundom övergående i beteende: Ofördragsamhet, trångsynthet; även konkretare, om handling eller uppträdande som vittnar om sådant begär eller sådan benägenhet. Rättshaveristisk är den "som är fallen för eller kännetecknas av eller vittnar om rätthaveri" (enligt Dagens Nyheter bl.a. 1924, nr 50, s. 4. Svenska Dagbladet 1927, nr 129, citerat i Svenska akademiens ordbok). Det bör understrykas att rättshaverister ofta har rätt, men de har blivit fixerade vid en upplevd oförrätt och kan inte låta udda vara jämnt. Bakom ett rättshaveri kan till exempel ligga att en högt kvalificerad person sökt en tjänst, men fått avslag på formellt felaktiga grunder. Den verkliga anledningen kan vara att en mindre kvalificerad sökande fick tjänsten på grund av vänskapskorruption. Det kan dock också bero på personliga motsättningar eller att en sökande, trots sina kvalifikationer, anses sakna önskvärda personliga egenskaper. Den som förvägrats en anställning, trots överklaganden, borde kanske dra slutsatsen att han eller hon inte skulle vara välkommen på arbetsplatsen, svälja förtreten och söka sig någon annanstans. Ofta hänger rättshaverister upp sig på verkliga eller påstådda fel i utredningen av ett ursprungligt klagomål. Sådana sekundära fel framställer de som tecken på att de ansvariga försöker hindra att det ursprungliga felet rättas. Till sist blir rättshaveriet ett livsinnehåll. Rättshaveristen inser att han eller hon aldrig kommer att få sin rätt, men hämnas genom ett juridiskt gerillakrig mot motparten.

Rättshaverist - utdrag från Susning.nu, den fria encyklopedin

Rättshaverist är ett ord som egentligen har innebörden "Den som vill ha sin rätt", men som många associerar till 'haveri' i betydelsen 'sammanbrott'. Etymologiskt kommer ordet från tyskans "Rechthaberei", där "haberei" kommer från "haben", dvs "att ha". Ordet rättshaverist används för det mesta om personer som oförtröttligt driver någon byråkratisk eller juridisk process år efter år, på grund av någon oförrätt i det förflutna. En rättshaverist passerar den punkt där de flesta skulle acceptera att loppet är kört, även om de rent faktiskt har rätt. Begreppet rättshaverist används ofta som skällsord. Det är ett praktiskt sätt att avvisa särskilt personer i låg socioekonomisk ställning som försöker nå upprättelse. Rättshaverister ser ofta sig själva som förelöpare då det gäller att ifrågasätta och pröva rättssamhällets gränser. Vissa forskare ger dem också rätt - utan människor som oförtröttligt driver sin sak vidare skulle rättsystemet stagnera.

Kända Rättshaverister enlig media… ?

Alf Enerström Balettmannen Jan Gillberg Stellan Hagmalm Anita Lindblom Lars Krantz Politiker Siw Persson