VARNING !
Varje år omhändertas det approximativt 20 000 barn och ungdomar, som därmed separeras från föräldrarna, med stöd av "lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga" (LVU) varav uppskattningsvis 90 % av dessa är baserade på subjektiva grunder.
Det handlar om skillnaden mellan gott och ont – mellan rätt och fel.   Varning: Innan du söker hjälp hos socialtjänsten , vad det än gäller, tänk på att det kan resultera i tvångsomhändertagande av dina barn!   Varning: Allt vad du säger till socialtjänsten kan komma att vändas emot dig. De låtsar förtroende och hjälpsamhet, men har ofta endast som mål att fylla HVB hemmen (barnhemmen) och familjehemmen (fosterhemmen), som drivs kommersiellt och där de själva/deras vänner har ekonomiska intressen.   Varning: Har dina barn omhändertagits så syftar nästan alla utredningar och samtal endast till att motivera en fortsatt tvångsvård.   Varning: Det finns ingen offentlig insyn och kontroll av institutionsvården. Misshandel, barnarbete, sexuella övergrepp och annan vanvård är vanligt förekommande.
UTREDNINGAR   BASERAT   PÅ   SKVALLER
Den som blir utredd av socialtjänsten har rätt till en opartisk bedömning. Men i många fall är det utredarnas egna tolkningar och känslor som styr. Det hävdar Bo Edvardsson, docent i utredningsmetodik. Att motbevisa subjektiva, luddiga och osakliga anklagelser kan vara mycket svårt. För den som utsätts för felaktiga, negativa omdömen och påståenden i utredningar som görs av exempelvis socialtjänsten eller psykiatrin kan det vara snudd på omöjligt att få upprättelse. Det säger Bo Edvardsson, docent i psykologi vid universitetet i Örebro, som specialiserat sig på utredningsmetodik. - Självklart blir folk som utsätts för detta både förtvivlade, frustrerade och förbannade. En del blir deprimerade av den vanmakt de känner. Även när felen är uppenbara vägrar ofta myndigheten att rätta till dem, säger Bo Edvardsson. Det händer att barn far illa i sina hem och att socialtjänsten inte ingriper i tid, eller på rätt sätt. De senaste åren har medierna berättat om flera upprörande fall där barn misshandlats till döds i sina familjer. Men det händer också att social­tjänsten omhändertar barn på felaktiga grunder. Ett sådant ingripande med separation mellan föräldrar och barn kan också få mycket svåra konsekvenser för framför allt barnen, säger Bo Edvardsson. Båda problemen - att socialtjänsten inte ingriper tillräckligt, och att den ingriper "för mycket", har samma bakgrund, hävdar han: undermåliga utredningar där uppgifter inte kontrollerats, där man låtit bli att hämta in viktiga uppgifter, där man bygger på subjektiva omdömen och "skvaller", och där man ofta har strävat efter att bekräfta en bild som man bestämt sig för redan på förhand. - Jag har sysslat med det här i 25 års tid och har granskat väldigt många utredningar, säger Bo Edvardsson. Dålig kvalitet är snarare regel än undantag. Det saknas styrande frågeställningar och urvalet av uppgifter är skevt. Man missar kontroller som är lätta att göra, man skiljer inte på fakta och egna tolkningar, man låter inte männi­skor bemöta kränkande påståenden eller anklagelser. Allt sådant som är elementärt i utredningsarbete. - Speciellt allvarligt är att man gör slutbedömningar utan att på ett rimligt sätt ha säkerställt uppgifterna som de bygger på. Utredare ska följa grundlagens princip om opartiskhet och saklighet. Det gör de tyvärr alltför sällan i den här typen av utredningar. Det kan vara svårt och tidsödande att bemöta luddiga och orättvisa utredningar, till exempel när det gäller ens lämplighet som förälder, säger Bo Edvardsson. De jurister som ska bistå föräldrarna får inte betalt av samhället för att lägga ner den tid och energi som behövs. För många klienter är det omöjligt att själva betala hela kostnaden. Att vara subjektiv är mänskligt. Att ens egna känslor, åsikter och fördomar kan färga hur man uppfattar omvärlden är väl känt inom psykologin. När man arbetar med känsliga utredningar är det därför viktigt med kontrollsystem och kvalitetssäkring, säger Bo Edvardsson. Att utbilda socialsekreterare i kvalitetsgranskning skulle förbättra situationen. Men även till exempel domstolarna borde ha bättre kunskaper om utredningsmetodik och högre kvalitetskrav, anser han. - Alla som är med i processen har ett källkritiskt ansvar. Utredningar, intyg och dokument, till exempel från barnpsykiatrin, som inte håller måttet ska inte accepteras, vare sig av chefer eller domstolar. Enligt Bo Edvardsson förekommer det att utredningar urartar till ren förföljelse av de personer som utreds - när det handlar om omhändertagande av barn gäller det ofta föräldrarna. - Man plockar fram allt som talar emot dem, ofta även triviala saker, utan att kontrollera uppgifterna ­eller sätta in dem i ett sammanhang. Man undanhåller mycket som är positivt. Uppgifter kan överdrivas och till och med fabuleras fram, man har exempelvis "upplevt" eller "känt" att det förhåller sig på ett visst sätt. Man använder negativa personliga omdömen om klienterna. Utredningarna görs då på samma sätt som propaganda eller reklam, ofta med upprepningar av samma uppgifter. Bakom sådana fall kan det till exempel ligga en maktkamp mellan socialtjänsten och föräldrarna, säger Bo Edvardsson. Utredarna kan känna sig personligt kränkta av föräldrarna, eller känna stark antipati mot dem. Socialsekreterarna söker stöd hos varandra och enas om en negativ bild av dem som utreds, en bild som blir till en övertygelse. Stress i arbetssituationen kan bidra till processen. - Man kan ibland tala om en "organisationspsykos", säger Bo Edvardsson. Gruppsykologiska processer gör att enigheten blir viktigast, man bortser från verkligheten och kan drabbas av ett slags kollektiv förföljelsemani där man ser klienterna och andra kritiker som onda. - En stark enighetssträvan är ingen bra miljö för kritiskt tänkande, det blir svårt att ha civilkurage och våga ha en annan åsikt. Det behövs en bättre kontroll och reglering av den makt som socialtjänsten har. Men kan det inte vara oro för att missa allvarliga missförhållanden som gör att socialsekreterare lyfter fram det negativa, för att det kan signalera att barnet far illa? - Jo, och självklart ska sådana signaler tas på allvar, säger Bo Edvardsson. Men det gör man bäst genom ett metodiskt och seriöst utredningsarbete. Det finns inget som helst stöd i forskningen för att subjektiva metoder, där man åsidosätter logiken och inte kontrollerar uppgifter och källor, skulle vara bra för någon. Visa mig ett enda fall där barn har gagnats av en osaklig utredning. Kritiken av socialtjänstens utredningar är inte ny, och på Social­styrelsen är man medveten om att det finns problem, säger Åsa Börjesson, chef för Socialstyrelsens social­tjänstavdelning. - Det förekommer i olika hög utsträckning att man inte styrker källor och så vidare. Vi försöker råda bot på det på flera sätt. Vi har just tagit fram en ny handbok om barnavårdsärenden som ska ut till kommuner i hela landet efter nyår, i samband med konferenser på temat. Vi har även tagit fram ett datoriserat utvecklingssystem med manualer och rutiner för utredningar, som också ska ut till kommunerna. Något speciellt kontrollsystem är svårt att införa, menar Åsa Börjesson. Det viktigaste är att socialtjänsten har bra rutiner och arbetar systematiskt. Bristande kompetens hos utredarna är ett av problemen, och även där går Socialstyrelsen nu ut med råd till kommunerna.
UTDRAG   FRÅN   FN:s   BARNKONVENTION
FN:s Barnkonvention Artikel 12.1 Konventionen om barns rättigheter som antogs av FN 1989 och som Sverige ratificerat lyder: Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. 2: För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurer, i alla domstols administrativa förfaranden som rör barnet. Artikel 25 lyder: Konventionsstaterna erkänner rätten för ett barn som har omhändertagits av behöriga myndigheter för omvårdnad, skydd eller behandling av sin fysiska eller psykiska hälsa regelbunden översyn av den behandling som barnet får och alla andra omständigheter rörande barnets omhändertagande." (Hagbard & Esping, 1992, s.16) FN:s barnkonvention är således tillämplig också för omhändertagna barn i fosterhem.
PRESSMEDDELANDE   FRÅN   LUNDS   UNIVERSITET
Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet, 2002-10-30 Ulrika Oredsson  046-222 70 28 Ulrika.Oredsson@info.lu.se Brister i barns rättssäkerhet Vad är barnets bästa i en domstolsprocess? Hur tar man tillvara barnets behov och intressen? I en ny avhandling i juridik från Lunds universitet behandlar Tina Mattsson dessa spörsmål och ifrågasätter om svensk lagstiftning lever upp till FNs barnkonvention. Under senare år har barns rättsliga ställning inom olika områden väckt allt större intresse. I FNs barnkonvention, som Sverige har skrivit under, understryker man barnets rätt till likabehandling, dess rätt att yttra sig och påverka, samt dess rätt till skydd i utsatta situationer. Titti Mattsson, avhandlingens författare, har undersökt 390 länsrättsdomar som lett till tvångsvård. Hon har studerat rättsäkerhetsskyddet, integritetsskyddet och barnets successiva inflytande i rättsprocessen och bland annat funnit brister i barnens yttrande- och insynsrätt. - Det går en tydlig gräns vid 15 års ålder, säger Titti Mattsson. Enligt svensk lagstiftning har 15-åringar full rätt att uttala sig i rättsärenden och det gör de. Däremot är det inte säkert att man följer barnets önskemål. - Barnens ombud är ofta dåliga på att upplysa barnet om att allt som han eller hon säger kommer att användas i rättsprocessen, säger Titti Mattsson och påpekar att detta kan ses som ett rättssäkerhetsproblem. Ofta upplever ungdomarna det som en kränkning att man har låtit dem uttala sig men ändå inte tagit hänsyn till deras vilja. Barn under 15 år uttalar sig sällan i rättsprocessen. I stället är det barnets juridiska biträde eller ställföreträdare som för fram barnets ståndpunkt och häri ligger ett problem. Titti Mattsson har nämligen funnit att barnets ståndpunkt varierar beroende på om de kommer till tals själva eller via ombud. - När barn uttalar sig själva är det könsneutralt, säger Titti Mattsson. Det finns alltså inte någon skillnad mellan pojkar och flickor när det gäller vilka saker de väljer att ta upp i rättsprocessen. Däremot kan man upptäcka könsskillnader när barnens representanter uttalar sig. En ställföreträdare som för flickors talan lägger ofta vikten vid vårdnadshavaren och när man för pojkars talan läggs vikten vid deras tillgång till skola och kompisar. - Eftersom det saknas regelverk i relationen mellan barn och ställföreträdare finns det utrymme för godtycke, säger Titti Mattsson. Hon har jämfört den svenska rättsprocessen med den norska och den engelska och funnit att man där är mycket bättre på att ge barnen yttrande- och insynsrätt. - I det norska och engelska rättssystemet finns tydliga regler som styr förhållandet mellan barnet och dess ställföreträdare, säger Titti Mattson. Hon menar att man i Sverige bör lära av dessa länder för att bättre leva upp till FNs barnkonvention. - I den svenska lagstiftningen finns en grundtanke att man skyddar barnet genom att låta andra föra dess talan. Men eftersom barnet redan är så involverat skyddar man inte genom att hålla det utanför, menar Titti Mattsson. Avhandlingen heter Barnet och rättsprocessen. Rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi i samband med beslut om tvångsvård. Disputationen äger rum den 9 november klockan 10.15 i Kungshuset, Lund Titti Mattsson nås på följande telefonnummer 046-222 10 24  ,  070-2735326
Europeisk konvention om utövande av barns rättigheter
Europarådets medlemsstater och övriga stater som undertecknat denna konvention, som beaktar att Europarådets ändamål är att uppnå en större enighet bland sina medlemsstater, som beaktar Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter och i synnerhet artikel 4, som föreskriver att medlemsstaterna skall vidta lämpliga lagstiftningsåtgärder samt administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i nämnda konvention, som uppmärksammar innehållet i den parlamentariska församlingens rekommendation 1121 (1990) om barns rättigheter, som är övertygade om att barns rättigheter och intressen bör tillvaratas och att barn för uppnående av detta syfte bör få möjlighet att utöva sina rättigheter, särskilt i familjerättsliga processer som berör dem, som erkänner att barn bör få tillgång till relevant information så att deras rättigheter och intressen kan främjas och att tillbörlig vikt bör läggas vid barnens mening, som erkänner föräldrarollens betydelse för att tillvarata och främja barns rättigheter och intressen och som beaktar att stater vid behov också bör skydda och främja dessa rättigheter och intressen, som anser att det är önskvärt att familjer då en konflikt uppkommit försöker få till stånd en uppgörelse innan saken förs vidare till prövning inför en rättslig myndighet, har kommit överens om följande.   Kapitel I Konventionens räckvidd och ändamål Artikel 1 1. Denna konvention gäller barn som inte har uppnått 18 års ålder. 2. Konventionens ändamål är att till barnens bästa främja deras rättigheter, tillförsäkra dem processuella rättigheter och underlätta utövandet av rättigheterna genom att säkerställa att barnen själva, eller genom andra personer eller organ, informeras och tillåts delta i processer som berör dem inför en rättslig myndighet. 3. I denna konvention avses med process som berör barn inför en rättslig myndighet familjerättsliga processer, främst sådana som innefattar utövandet av föräldraansvar bland annat i fråga om bostadsförhållanden och umgänge med sina barn. 4. En stat skall vid tidpunkten för undertecknandet eller vid tidpunkten för deponering av sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument, genom en förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare, ange minst tre kategorier av familjerättsliga tvister inför en rättslig myndighet på vilka denna konvention är tillämplig. 5. Varje part kan genom ytterligare förklaringar komplettera förteckningen över de kategorier av familjerättsliga tvister på vilka denna konvention skall vara tillämplig eller lämna information om tillämpningen av artikel 5, artikel 9 punkt 2, artikel 10 punkt 2 och artikel 11. 6. Denna konvention utgör inget hinder för parterna att tillämpa gynnsammare regler för främjandet och utövandet av barns rättigheter.   Artikel 2 - Definitioner I denna konvention avses med a) ”rättslig myndighet” domstol eller administrativ myndighet som har motsvarande befogenheter, b) ”vårdnadshavare” föräldrar eller andra personer eller organ som helt eller delvis har rätt att utöva föräldraansvar, c) ”ombud” person, t.ex. en advokat, eller organ som utsetts att föra barnets talan inför en rättslig myndighet, d) ” relevant information” information som är lämplig med hänsyn till barnets ålder och mognad och som lämnas för att barnet skall kunna utöva sina rättigheter till fullo såvida utlämnandet av sådan information inte är oförenligt med barnets bästa. Kapitel II Processuella åtgärder för att främja utövandet av barns rättigheter A. Barns processuella rättigheter Artikel 3 - Rätt att få information och att göra sin mening hörd i rättsprocessen. Ett barn som enligt inhemsk lag bedöms ha tillräcklig mognad skall, om det berörs av en process inför rättslig myndighet, tillförsäkras och ha rätt att göra anspråk på följande rättigheter: a) att erhålla all relevant information, b) att tillfrågas om och ge uttryck för sin mening, och c) att informeras om de möjliga följderna av att dess synpunkter tillgodoses och de möjliga följderna av ett rättsligt avgörande.   Artikel 4 - Rätt att ansöka om förordnande av särskilt ombud. 1. Om inte annat följer av artikel 9 skall barnet ha rätt att personligen eller genom andra personer eller organ ansöka om att ett särskilt ombud förordnas vid en process som berör barnet inför en rättslig myndighet i det fall inhemsk lag hindrar vårdnadshavarna att företräda barnet till följd av en intressekonflikt med barnet. 2. En stat har rätt att begränsa rättigheterna enligt punkt 1 till barn som enligt inhemsk lag har tillräcklig mognad.   Artikel 5 - Övriga möjliga processuella rättigheter. Parterna skall beakta möjligheten att tillförsäkra barn ytterligare rättigheter i fråga om procedurfrågor i samband med processer som berör dem inför en rättslig myndighet, i första hand a) rätt att ansöka om biträde av lämplig person efter eget val för att hjälpa dem att framföra sina synpunkter, b) rätt att själva, eller genom andra personer eller organ, ansöka om förordnande av ett enskilt ombud, där så är lämpligt en advokat, c) rätt att utse ett eget ombud, och d) rätt att helt eller delvis utöva de rättigheter som parter i sådana processer har.   B. Rättsliga myndigheters roll Artikel 6 - Beslutsprocessen I processer som berör ett barn skall den rättsliga myndigheten innan ärendet avgörs a) överväga om den har tillräcklig information till sitt förfogande för att fatta beslut till barnets bästa och om så är nödvändigt inhämta ytterligare information, i synnerhet från vårdnadshavarna, b) i ett ärende där ett barn enligt inhemsk lag anses ha tillräcklig mognad - säkerställa att barnet har fått all relevant information, - inhämta barnets mening där så är lämpligt och vid behov enskilt direkt från barnet självt eller genom andra personer eller organ, på ett sätt som är anpassat till dess mognad, om detta inte uppenbart skulle strida mot barnets bästa och - ge barnet möjlighet att framföra sina synpunkter, samt c) tillmäta barnets synpunkter vederbörlig vikt.   Artikel 7 - Skyldighet att handla skyndsamt. I processer som berör ett barn skall den rättsliga myndigheten handla skyndsamt för att undvika onödigt dröjsmål. Det skall finnas regler tillgängliga som säkerställer snabb verkställighet av beslut. I brådskande ärenden skall den rättsliga myndigheten ha rätt att i förekommande fall fatta beslut som kan verkställas omedelbart.   Artikel 8 - Handlande ex officio. I processer som berör ett barn skall den rättsliga myndigheten i ärenden som avgörs enligt inhemsk lag ha rätt att om barnets bästa allvarligt hotas ingripa ex officio.   Artikel 9 - Förordnande av ombud. 1. Om vårdnadshavarna i en process som berör ett barn enligt inhemsk lag är förhindrade att företräda barnet till följd av en intressekonflikt med barnet skall den rättsliga myndigheten ha rätt att förordna ett särskilt ombud för barnet i den processen. 2. I en process som berör ett barn skall parterna överväga möjligheten att besluta att den rättsliga myndigheten skall ha rätt att förordna ett enskilt ombud, i förekommande fall en advokat, att företräda barnet.   C. Ombudets roll Artikel 10 1. I en process inför rättslig myndighet som berör ett barn skall ombudet, om det inte uppenbart skulle strida mot barnets bästa, a) lämna barnet all relevant information om barnet enligt inhemsk lag anses ha tillräcklig mognad, b) för barnet - om det enligt inhemsk lag anses ha tillräcklig mognad - förklara de möjliga följderna av att dess synpunkter tillgodoses och de möjliga följderna av ombudets åtgärder samt c) fastställa barnets önskemål och framlägga dem för den rättsliga myndigheten. 2. Parterna skall överväga möjligheten att utsträcka bestämmelserna i punkt 1 till vårdnadshavarna.   D. Utsträckning av vissa bestämmelser Artikel 11 Parterna skall överväga möjligheten att utsträcka bestämmelserna i artiklarna 3, 4 och 9 till processer i andra organ som berör barn och till ärenden som berör barn oberoende av rättsprocesser.   E. Nationella organ Artikel 12 1. Parterna skall stödja främjandet och utövandet av barns rättigheter genom organ som bl.a. utför de uppgifter som anges i punkt 2. 2. Dessa uppgifter är följande: a) att lägga fram förslag om att förstärka lagstiftningen om utövandet av barns rättigheter, b) att avge yttranden över lagförslag som gäller utövandet av barns rättigheter, c) att ge allmän information om utövandet av barns rättigheter till medier, till allmänheten, samt till personer och organ som arbetar med frågor som berör barn, och d) att inhämta barns synpunkter och ge dem relevant information.   F. Andra åtgärder Artikel 13 - Medling eller andra sätt att lösa tvister. I syfte att förhindra eller lösa tvister och att undvika processer som berör barn inför en rättslig myndighet skall parterna främja införande av medling eller andra åtgärder för att lösa tvister och uppmuntra att sådana åtgärder kommer till användning för att få till stånd en uppgörelse, enligt vad parterna finner vara lämpligt.   Artikel 14 - Rättshjälp och juridisk rådgivning. Om inhemsk lag tillåter rättshjälp eller juridisk rådgivning då barns talan skall föras i en process inför en rättslig myndighet skall föreskrifterna härom gälla i fråga om ärenden som avses i artiklarna 4 och 9.   Artikel 15 - Förhållandet till andra internationella instrument. Denna konvention utgör inget hinder för tillämpningen av andra internationella instrument, som behandlar frågor som uppkommer i samband med skyddet för barn och familjer, och i vilka parterna i denna konvention är, eller framdeles blir, part.   Kapitel III Ständiga kommittén Artikel 16 - Bildande av och uppgifter för ständiga kommittén. 1. För denna konventions ändamål upprättas härmed en ständig kommitté. 2. Ständiga kommittén skall noga följa de problem som behandlas i denna konvention. Den kan i synnerhet a) överväga alla relevanta frågor om konventionens tolkning och tillämpning. Ständiga kommitténs slutsatser i fråga om konventionens genomförande kan ges formen av en rekommendation; rekommendationer skall antas med tre fjärdedels majoritet av avgivna röster, b) föreslå ändringar i konventionen och granska de som föreslås i enlighet med artikel 20, och c) lämna råd till och biträda nationella organ med de uppgifter som anges i artikel 12 punkt 2 och främja internationell samverkan mellan dessa organ.   Artikel 17 – Sammansättning. 1. Varje part får i ständiga kommittén företrädas av en eller flera delegater. Varje part skall ha en röst. 2. Varje stat som avses i artikel 21 och som inte är part i denna konvention får i ständiga kommittén representeras av en observatör. Detsamma skall gälla varje annan stat eller Europeiska gemenskapen sedan den inbjudits att ansluta sig till konventionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 22. 3. Om en part inte har underrättat generalsekreteraren om sin invändning senast en månad före mötet, får ständiga kommittén inbjuda följande att närvara som observatörer vid samtliga möten eller vid ett möte eller del av möte: - Varje stat som inte avses i punkt 2 ovan. - Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter. - Europeiska gemenskapen. - Varje internationellt statligt organ. - Varje internationellt icke-statligt organ med en eller flera uppgifter som omnämns i artikel 12, punkt 2. - Varje nationellt statligt eller icke-statligt organ med en eller flera uppgifter som omnämns i artikel 12, punkt 2. 4. Ständiga kommittén får utbyta information med organisationer som främjar utövandet av barnets rättigheter.   Artikel 18 – Möten. 1. Vid utgången av det tredje året efter dagen för denna konventions ikraftträdande och när som helst efter denna dag skall Europarådets generalsekreterare på eget initiativ kalla ständiga kommittén till möte. 2. Ständiga kommittén är beslutför endast om minst hälften av parterna är närvarande. 3. Ständiga kommitténs beslut skall, med förbehåll för artiklarna 16 och 20, fattas i närvaro av en majoritet av medlemmarna. 4. Ständiga kommittén skall, med förbehåll för bestämmelserna i denna konvention, utarbeta och anta sin arbetsordning och arbetsordningen för varje arbetsgrupp som den tillsätter för att utföra arbetsuppgifter som är förenliga med konventionen.   Artikel 19 - Ständiga kommitténs rapporter. Efter varje möte skall ständiga kommittén avge rapport till parterna och till Europarådets ministerkommitté om sina diskussioner och om de beslut som fattats.   Kapitel IV Ändringar av konventionen Artikel 20 1. Varje ändring i konventionens artiklar som föreslås av en part eller av ständiga kommittén skall delges Europarådets generalsekreterare och senast två månader före närmast följande möte med ständiga kommittén vidarebefordras av generalsekreteraren till Europarådets medlemsstater, varje stat som undertecknat konventionen, varje part, varje stat som inbjudits att underteckna konventionen enligt bestämmelserna i artikel 21 och varje stat eller Europeiska gemenskapen som inbjudits att ansluta sig till den enligt bestämmelserna i artikel 22. 2. Varje ändring som föreslagits i enlighet med bestämmelserna i föregående punkt skall granskas av ständiga kommittén, som för godkännande skall underställa ministerkommittén den text som antagits med minst tre fjärdedelars majoritet av avgivna röster. Efter godkännande skall texten vidarebefordras till parterna för godtagande. 3. Varje ändring träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om en månad efter den dag då alla parter underrättat generalsekreteraren att de har godtagit den.   Kapitel V Slutbestämmelser Artikel 21 - Undertecknande, ratifikation och ikraftträdande. 1. Denna konvention skall stå öppen för undertecknande av Europarådets medlemsstater samt icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet. 2. Konventionen skall ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare. 3. Konventionen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då tre stater, inbegripet minst två medlemsstater i Europarådet, har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av konventionen i enlighet med bestämmelserna i föregående punkt. 4. I förhållande till varje signatärstat som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av konventionen träder denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet deponerades.   Artikel 22 - Icke-medlemsstater och Europeiska gemenskapen. 1. Efter denna konventions ikraftträdande får Europarådets ministerkommitté, på eget initiativ eller på förslag av ständiga kommittén och efter samråd med parterna, inbjuda en ickemedlemsstat i Europarådet som inte har deltagit i utarbetandet av konventionen samt Europeiska gemenskapen att ansluta sig till konventionen genom ett majoritetsbeslut i enlighet med artikel 20 d i Europarådets stadga och genom enhälligt beslut av företrädarna för de fördragsslutande stater som är berättigade att sitta i ministerkommittén. 2. I förhållande till en stat som ansluter sig till konventionen eller i förhållande till Europeiska gemenskapen träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då anslutningsinstrumentet deponerades hos Europarådets generalsekreterare.   Artikel 23 - Territoriell tillämpning. 1. Varje stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument ange på vilket territorium eller vilka territorier denna konvention skall tillämpas. 2. Varje part kan vid vilken senare tidpunkt som helst, genom en förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av denna konvention till varje annat territorium som anges i förklaringen och för vars internationella förbindelser den är ansvarig eller på vars vägnar den är behörig att ingå förpliktelser. I förhållande till ett sådant territorium träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen. 3. En förklaring som avgivits i enlighet med de två föregående punkterna kan, beträffande varje territorium som anges i en sådan förklaring, återtas genom en underrättelse ställd till generalsekreteraren. Ett sådant återtagande skall gälla från och med den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.   Artikel 24 - Förbehåll. Inga förbehåll får göras med avseende på denna konvention.   Artikel 25- Uppsägning. 1. Varje part kan när som helst säga upp denna konvention genom en underrättelse ställd till Europarådets generalsekreterare. 2. En sådan uppsägning skall gälla från och med den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.   Artikel 26 - Underrättelser. Europarådets generalsekreterare skall underrätta Europarådets medlemsstater, varje stat som undertecknat konventionen, varje part och varje annan stat eller Europeiska gemenskapen som har inbjudits att ansluta sig till denna konvention om a) undertecknande, b) deponering av ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument, c) dag för konventionens ikraftträdande i enlighet med artiklarna 21 eller 22, d) ändring som antagits i enlighet med artikel 20 samt om dagen för ändringens ikraftträdande, e) förklaring som avgivits enligt bestämmelserna i artiklarna 1 och 23, f) uppsägning som vidtagits i enlighet med bestämmelserna i artikel 25, g) andra åtgärder, underrättelser eller meddelanden som rör denna konvention. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna konvention. Upprättad i Strasbourg den 25 januari 1996 på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall översända en bestyrkt kopia till varje medlemsstat i Europarådet, till alla icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av konventionen, till Europeiska gemenskapen och till varje stat som har inbjudits att ansluta sig till den.