|
Om du är berättigad
till rättshjälp betalar staten dina kostnader för det
ombud som Du anlitar i ett rättsligt ärende. I första
hand skall om möjligt kostnaderna dock täckas av rättsskyddsförsäkring.
Om Du förlorar en process och blir tvungen att svara för
motpartens rättegångskostnader svarar inte rättshjälpen
för dessa kostnader. Rättshjälp kan endast beviljas för
vissa typer av ärenden. Är Du berättigad till rättshjälp
måste Du i regel själv svara för en viss del av
kostnaden. Hur mycket Du själv måste svara för är
beroende av b l a dina inkomster.
De viktigaste bestämmelserna
om rättshjälp återfinnes i rättshjälpslagen.
Ytterligare bestämmelser finns i Rättshjälpsförordningen
samt i anvisningar utgivna av Domstolsverket.
Nedan återges Rättshjälpslagen.
Rättshjälpslag
(1996:1619)
Ändring införd: t.o.m. SFS 2000:273
Rättsskydd
(Register;
ingår ej i lagen)
Inledande
bestämmelser
Rådgivning
Allmänna
förutsättningar för rättshjälp
Rättshjälpens
förhållande till rättsskyddsförsäkringar
Begränsningar
i rätten till rättshjälp
Rättshjälp
till näringsidkare
Övergång
av rättshjälp till dödsbo
Förmåner
som ingår vid rättshjälp
Rättshjälp
till offer för sexualbrott utomlands
Rättshjälpsavgift
Förordnande
och byte av rättshjälpsbiträde
Ersättning
till rättshjälpsbiträde
Motparts
ersättningsskyldighet
Medparts
ersättningsskyldighet
Upphörande
av rättshjälp
Återbetalning
av rättshjälpskostnader
Ekonomiskt
underlag
Beslut
i rättshjälpsfrågor
Överklagande
m.m.
Rättshjälpsnämnden
Övergångsbestämmelser
Inledande
bestämmelser
1 § I denna lag
finns bestämmelser om rättshjälp och rådgivning.
2 § Rättshjälp får
beviljas i en rättslig angelägenhet om förutsättningarna i 6-8 §§ är uppfyllda.
För att rättshjälp
skall beviljas krävs att rådgivning enligt 4 § har lämnats i angelägenheten i minst en timme, om inte sådan
rådgivning är uppenbart obehövlig eller det finns något
annat särskilt skäl.
I 9 § finns bestämmelser
om rättshjälpens förhållande till rättsskyddsförsäkringar. I 10-13 §§ finns bestämmelser
om när rättshjälp inte får beviljas och när det krävs särskilda
skäl för rättshjälp. I 21 och 22 §§ finns särskilda bestämmelser
om rättshjälp till offer för sexualbrott när angelägenheten skall
behandlas utomlands.
3 § Rättshjälp
beviljas efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla de uppgifter som föreskrivs
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Rådgivning
4 § Rådgivning
enligt denna lag lämnas i en rättslig angelägenhet av en advokat eller biträdande jurist på
advokatbyrå i sammanlagt högst två timmar. Rådgivning
kan också lämnas av någon annan som kan förordnas som rättshjälpsbiträde
enligt 26 §.
Rådgivning lämnas
mot en avgift som betalas till den som lämnar rådgivningen. Den som har lämnat rådgivning får sätta
ned avgiften till hälften om den rättssökandes ekonomiska
förhållanden ger anledning till det.
Är den rättssökande
underårig får avgiften sättas ned till noll, om sökandens ekonomiska förhållanden ger
anledning till det.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare bestämmelser om rådgivningsavgift och
nedsättning av rådgivningsavgift. Lag (1999:63).
5 § Den som har lämnat
rådgivning har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för de kostnader för tolk
och översättning som rådgivningen kan ha krävt. Om rådgivning
har skett mot nedsatt avgift enligt 4 § andra och tredje
styckena, kan den som har lämnat rådgivning få ersättning av
allmänna
medel.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare bestämmelser om ersättning enligt första
stycket.
Lag (2000:273).
Allmänna
förutsättningar för rättshjälp
6 § Rättshjälp får
beviljas en fysisk person vars ekonomiska underlag enligt 38 § inte överstiger 260 000 kr.
Rättshjälp får även
beviljas ett dödsbo om det finns synnerliga skäl. I 14 § finns bestämmelser om övergång av rättshjälp
till dödsbo.
Lag (1999:63).
7 § Rättshjälp får
beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde utöver rådgivning och detta behov inte kan
tillgodoses på annat sätt.
Rättshjälp får
inte beviljas i sådana angelägenheter där hjälp genom offentlig försvarare eller offentligt biträde kan komma
i fråga.
8 § Rättshjälp får
beviljas endast om det med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets värde
och omständigheterna i övrigt är rimligt att staten bidrar
till
kostnaderna.
Rättshjälpens
förhållande till rättsskyddsförsäkringar
9 § Rättshjälp får
inte beviljas, om den rättssökande har en rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd
som omfattar angelägenheten.
Om den rättssökande
saknar rättsskydd enligt första stycket men med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina
ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft ett sådant skydd,
får rättshjälp beviljas endast om det finns särskilda skäl
med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse för den rättssökande.
Begränsningar
i rätten till rättshjälp
10 § Rättshjälp får
inte beviljas
1. för upprättande
av självdeklaration, äktenskapsförord, testamente eller gåvohandling,
2. för förrättande
av bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken,
3. i en angelägenhet
som rör skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334),
4. i inskrivningsärenden
enligt jordabalken,
5. i ärenden om
fastighetsdeklaration,
6. i mål eller ärenden
angående fastighetstaxering,
7. i registerärenden
enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart
m.m.,
8. i en angelägenhet
som rör bodelning i annat fall än vid klander av bodelning,
9. om frågan om rättshjälp
kan vänta till dess en annan rättslig angelägenhet där anspråket stöder sig på väsentligen
likartad grund har avgjorts,
10. i en angelägenhet
som rör trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen (1975:1410) eller som rör skadestånd
som skall betalas från en ansvarsförsäkring. Rättshjälp får
dock beviljas i en sådan angelägenhet om ett mål eller ärende har inletts
vid domstol eller enbart rör annan skada än personskada.
Rättshjälp får
inte heller beviljas i fråga om anspråk som har överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen
kan antas ha skett för att åstadkomma en fördel vid prövning av ansökan
om rättshjälp.
11 § Rättshjälp får
beviljas endast när det finns särskilda skäl i en angelägenhet som
1. rör äktenskapsskillnad
och därmed sammanhängande frågor,
2. rör underhåll
till barn,
3. rör skatter,
tullar, avgifter eller betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,
4. i tingsrätt
skall avgöras av en lagfaren domare enligt 1 kap.
3 d § rättegångsbalken,
5. skall behandlas
utomlands, utom i fall som avses i 21 §.
12 § Den som inte
är svensk medborgare och som varken är eller tidigare har varit bosatt i Sverige får beviljas rättshjälp
endast om angelägenheten skall behandlas i Sverige och det finns särskilda
skäl. I en angelägenhet som skall behandlas utomlands får
rättshjälp beviljas endast om den rättssökande är bosatt i
Sverige.
Under förutsättning
av ömsesidighet kan regeringen förordna att medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att
vara medborgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd
med svensk medborgare i fråga om rättshjälp.
Rättshjälp
till näringsidkare
13 § Rättshjälp får
inte beviljas den som är eller har varit näringsidkare i en angelägenhet som har uppkommit i
näringsverksamheten, om det inte finns särskilda skäl
med hänsyn till
verksamhetens art och begränsade omfattning, hans eller
hennes ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna
i övrigt.
Med näringsidkare
avses en fysisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur som kan betecknas som yrkesmässig eller
har ett bestämmande inflytande över en juridisk person som
bedriver sådan verksamhet.
Övergång
av rättshjälp till dödsbo
14 § Dör den som
har beviljats rättshjälp övergår rättshjälpen till dödsboet, om dödsboet begär detta och det med hänsyn
till angelägenhetens art och betydelse, dödsboets och dödsbodelägarnas
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt
är skäligt att staten fortsätter att bidra till kostnaderna.
Förmåner
som ingår vid rättshjälp
15 § När rättshjälp
har beviljats betalar staten kostnaderna för rättshjälpsbiträde. Förmånen av rättshjälpsbiträde
omfattar ersättning för arbete i högst 100 timmar, om inte annat
beslutas
enligt 34 §.
16 § När rättshjälp
har beviljats, betalar staten kostnaderna för bevisning vid allmän domstol, Arbetsdomstolen och
Marknadsdomstolen. Om annat inte följer av lag eller föreskrifter som lämnats
med stöd av lag lämnas ersättning för bevisning med skäligt
belopp.
17 § När rättshjälp
har beviljats betalar staten kostnaderna för utredning, som är skäligen påkallad för att ta
tillvara den rättssökandes rätt, till en kostnad om högst 10 000
kr. Utredning i en angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet betalas dock inte om den kan erhållas
genom den domstol eller myndighet som skall pröva angelägenheten.
Den som har
medverkat vid en utredning har rätt till ersättning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
18 § När rättshjälp
har beviljats betalar staten kostnaderna för medlare enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.
Medlaren har rätt
till skälig ersättning för det arbete, den tidsspillan och de utlägg som uppdraget krävt.
Medlaren får inte förbehålla
sig eller ta emot ersättning av parterna. Har detta skett är förbehållet utan verkan
och medlaren skall till parterna betala tillbaka vad han eller hon har
tagit emot.
19 § Den som har
beviljats rättshjälp behöver inte betala ansökningsavgift eller expeditionsavgift enligt förordningen
(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, ansökningsavgift
i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande
och handräckning eller avgift enligt 15 § 1-3 avgiftsförordningen
(1992:191).
Den som har
beviljats rättshjälp i en angelägenhet som lett till
ett verkställbart avgörande eller i ett mål om verkställighet
behöver inte betala utsökningsavgifter enligt 2 § förordningen
(1992:1094) om
avgifter vid kronofogdemyndigheterna.
Den som har
beviljats rättshjälp behöver inte betala några
kostnader för kungörelser i mål eller ärenden vid domstol.
20 § Den som har
beviljats rättshjälp behöver inte ställa säkerhet för att få till stånd kvarstad eller annan liknande åtgärd
enligt rättegångsbalken eller konkurslagen (1987:672) i den
angelägenhet som
rättshjälpen avser. Om den rättssökande inte kan
betala för den skada som tillfogas motparten, svarar staten gentemot den
skadelidande för denna skada.
Första stycket tillämpas
också i fråga om verkställighet enligt 3 kap. 8 eller 9 § utsökningsbalken, om rättshjälp
beviljats i verkställighetsmålet.
Särskilda
bestämmelser om rättshjälp
till offer för sexualbrott
utomlands
21 § I en angelägenhet
som skall behandlas utomlands får rättshjälp beviljas om saken gäller ett brott mot den rättssökande
som motsvarar brott enligt 6 kap. brottsbalken och den rättssökande
har behov av någon av de förmåner som anges i 22 §.
I fråga om en angelägenhet
som avses i första stycket gäller inte 2 § andra stycket och 9 §.
22 § När rättshjälp
har beviljats enligt 21 § betalar staten kostnaderna för biträde och sådan bevisning och
utredning som varit nödvändig för att ta till vara den rättssökandes rätt
samt
kostnaderna för resa och uppehälle för den rättssökande
eller hans eller hennes ställföreträdare och för vårdare eller
annan som måste anlitas i samband med inställelse inför domstol eller
annan myndighet i den främmande staten. Detta gäller dock endast i den mån
kostnaderna inte täcks genom någon försäkring eller
ersätts av domstol eller annan myndighet i den främmande staten.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare bestämmelser om ersättning enligt första
stycket.
Rättshjälpsavgift
23 § Den som har
beviljats rättshjälp skall betala en rättshjälpsavgift som bestäms med hänsyn till
kostnaderna för rättshjälpsbiträdet och den rättssökandes ekonomiska
underlag
enligt 38 §.
Rättshjälpsavgiften,
som aldrig får överstiga kostnaderna för rättshjälpsbiträdet, utgör
1. två procent av
kostnaderna om det ekonomiska underlaget inte överstiger 50 000 kr,
2. fem procent av
kostnaderna, dock minst 500 kr, om det ekonomiska underlaget överstiger 50 000 men inte 100 000
kr,
3. tio procent av
kostnaderna, dock minst 1 000 kr, om det ekonomiska underlaget överstiger 100 000 men inte 120 000
kr,
4. tjugo procent av
kostnaderna, dock minst 1 500 kr, om det ekonomiska underlaget överstiger 120 000 men inte 150 000
kr,
5. trettio procent
av kostnaderna, dock minst 2 000 kr, om det ekonomiska underlaget överstiger 150 000 men inte 200 000
kr,
6. fyrtio procent av
kostnaderna, dock minst 5 000 kr, om det ekonomiska underlaget överstiger 200 000 kr.
Avgift för rådgivning
utöver en timme skall avräknas från den lägsta avgift som anges i andra stycket 2-6.
Är den rättssökande
underårig får det beslutas att någon rättshjälpsavgift inte skall betalas, om sökandens
ekonomiska förhållanden ger anledning till det.
Avgiften för dödsbo
som beviljas rättshjälp bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till dödsboets och dödsbodelägarnas
ekonomiska förhållanden. Om rättshjälp övergår till
ett dödsbo
beräknas rättshjälpsavgiften med ledning av den
avlidnes ekonomiska underlag. Lag (2000:273).
24 § Procentsatsen
för beräkning av rättshjälpsavgiften fastställs när rättshjälp beviljas.
Om den rättssökandes
ekonomiska underlag förändras väsentligt innan rättshjälpsärendet har avslutats, får jämkning
ske efter vad som är skäligt. I fall som avses i 23 § fjärde
stycket får
jämkning ske till noll och i övriga fall till annan
procentsats som anges i 23 § andra stycket. Jämkning får också ske
om en väsentlig felbedömning har gjorts när procentsatsen
tidigare bestämdes eller om oriktiga uppgifter har legat till
grund för beslutet.
Jämkning till en lägre
procentsats eller till noll kan endast avse avgift som ännu inte har betalats. Lag (1999:63).
25 § Rättshjälpsavgiften
skall fortlöpande betalas till rättshjälpsbiträdet allteftersom kostnader uppstår.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare bestämmelser om betalningen av rättshjälpsavgiften.
Förordnande
och byte av rättshjälpsbiträde
26 § Till rättshjälpsbiträde
får förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan som är lämplig
för uppdraget. Har den rättssökande själv föreslagit någon som är lämplig,
skall denne förordnas, om det inte medför avsevärt ökade
kostnader eller det i övrigt finns särskilda skäl mot det. Ett biträde
får entledigas om det finns skäl till det. Byte av biträde får ske
efter särskilt tillstånd och bara om det finns särskilda skäl. Om byte
av biträde har skett en gång, får nytt byte ske endast om det finns
synnerliga skäl.
Ett biträde får sätta
en advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå i sitt ställe (substitution) om det inte
medför en beaktansvärd ökning av kostnaderna. I övrigt får
substitution endast ske efter särskilt tillstånd.
Ersättning
till rättshjälpsbiträde
27 § Ett rättshjälpsbiträde
har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt.
Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång
som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och
med tillämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fastställer.
Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen om
den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra
omständigheter av betydelse ger anledning till det. Ersättning
till rättshjälpsbiträde får inte avse kostnader för
anlitande av tekniskt biträde.
Ersättning för
arbete före ansökan kan endast avse arbete som varit av mindre omfattning eller av brådskande art. Vid biträdesbyte
enligt 26 § andra stycket gäller motsvarande i fråga om det
nya biträdets rätt till ersättning för arbete som utförts före
beslutet om byte.
Om biträdet genom vårdslöshet
eller försummelse har föranlett kostnad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens
bestämmande. Om biträdet missbrukat sin behörighet att
besluta om
utredning enligt 17 § eller om substitution enligt 26 §
eller om det annars finns särskilda skäl, får ersättningen sättas
ned.
Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxor som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning
i vissa fall samt meddelar föreskrifter om beräkning av ersättningen
för
tidsspillan.
28 § Ersättning
till ett rättshjälpsbiträde fastställs i samband med att den rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller
beslut eller när rättshjälpsärendet avslutas på något annat sätt.
Har ett biträde
inte begärt ersättning i rätt tid och därigenom förlorat rätten att få ersättningen fastställd av
domstolen, får Rättshjälpsmyndigheten fastställa ersättningen under förutsättning
att biträdet inte kände till att angelägenheten var anhängig
vid domstolen eller att underlåtenheten beror på något
annat ursäktligt misstag. Den del av ersättningen som överstiger rättshjälpsavgiften
skall då stanna på staten.
29 § Ett rättshjälpsbiträde
får inte förbehålla sig eller ta emot ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 27
§. Har detta skett är förbehållet utan verkan och biträdet skall
till huvudmannen
betala tillbaka vad han eller hon har tagit emot för
mycket.
Motparts
ersättningsskyldighet
30 § Bestämmelser
i lag om ansvar för motparts kostnader i rättegång eller annat motsvarande förfarande gäller även i fråga
om rådgivningsavgift och kostnader för motparts rättshjälpsbiträde.
Ränta skall dock inte betalas.
Den som är ersättningsskyldig
för rättshjälpskostnader skall till den rättssökande betala ett belopp som motsvarar dennes
rådgivnings- och rättshjälpsavgifter. Återstoden skall betalas till
staten. Om den ersättningsskyldige har ålagts att ersätta endast en
del av rättshjälpskostnaderna, skall ersättningen betalas till
den rättssökande och till staten med motsvarande fördelning.
Medparts
ersättningsskyldighet
31 § Har i ett mål
eller ärende vid domstol en kostnad för biträde som är gemensamt för flera medparter ersatts som en
rättshjälpskostnad, skall var och en av de medparter som
inte har
rättshjälp betala den del av kostnaden som hänför sig
till medparten. Fördelningen skall göras efter huvudtalet, om inte omständigheterna
föranleder annat.
Vid tillämpningen
av första stycket skall avdrag göras för den del av kostnaderna som en motpart eller någon annan har ålagts
att betala med stöd av 30 §.
Om summan av rättshjälpsavgiften
och vad medparterna förpliktas betala enligt första stycket överstiger ersättningen
till biträdet, skall medparterna betala det överskjutande beloppet till
den som har rättshjälp och återstoden till staten.
Upphörande
av rättshjälp
32 § Rättshjälp
skall upphöra om
1. rättshjälpsavgift
inte betalas enligt 25 §,
2. den rättssökande
har lämnat oriktiga uppgifter och rättshjälp inte skulle ha beviljats om riktiga uppgifter hade lämnats,
3. den rättssökande
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter, som varit ägnade att leda till för låg
rättshjälpsavgift, 4. den rättssökandes ekonomiska förhållanden
har ändrats så att han eller hon inte längre är berättigad
till rättshjälp,
5. ett rättshjälpsbiträde
entledigas utan att ett annat rättshjälpsbiträde förordnas,
6. det med hänsyn
till angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets värde samt omständigheterna i övrigt
inte längre är rimligt att staten bidrar till den rättssökandes
kostnader.
33 § Om rättshjälp
har beviljats trots att det föreligger ett sådant fall som avses i 10 § 9, får det beslutas att rättshjälpen
skall upphöra. Detta gäller dock inte om det är uppenbart oskäligt
att
rättshjälpen upphör.
34 § Rättshjälp
skall upphöra när det arbete som biträdet har rätt till ersättning för enligt 27 § uppgår till 100
timmar, om annat inte beslutas enligt andra stycket.
Rättshjälpsbiträdet
skall anmäla till rätten när det arbete som biträdet lagt ned på uppdraget uppgår till eller närmar
sig 100 timmar. Rätten skall genast pröva om rättshjälpen
skall upphöra. Om rättshjälpen skall fortsätta, bestämmer rätten det
antal timmar som förmånen av rättshjälpsbiträde därefter får
omfatta.
I de fall Rättshjälpsmyndigheten
enligt 39 § beslutar i rättshjälpsfrågor gäller bestämmelserna i andra
stycket i stället myndigheten.
Återbetalning
av rättshjälpskostnader
35 § Om rättshjälpen
upphör på någon av de grunder som anges i 32 §, skall den rättssökande i skälig omfattning återbetala
kostnaderna för rättshjälpen till staten.
Om rättshjälpen
upphör på den grund som anges i 33 §, skall de kostnader för rättshjälpen som överstiger rättshjälpsavgiften
inte återbetalas till staten.
36 § Om ett beslut
att bevilja rättshjälp upphävs efter överklagande, skall den som haft rättshjälp själv
betala kostnaden för rättshjälpen. Om det finns särskilda skäl, får
dock förordnas att
kostnaden inte skall återbetalas till staten eller att
den endast delvis skall återbetalas till staten.
37 § Om den rättssökande
genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade kostnader för rättshjälpen, skall han
eller hon ersätta staten för dessa kostnader oavsett hur ansvaret för
rättshjälpskostnaderna i övrigt skall fördelas.
Motsvarande gäller den rättssökandes ställföreträdare.
Ekonomiskt
underlag
38 § Med ekonomiskt
underlag avses i denna lag den rättssökandes beräknade årsinkomst sedan hänsyn
tagits till underhållsskyldighet, förmögenhetsförhållanden och
skuldsättning enligt andra stycket.
Bidrar den rättssökande
till underhållet av barn skall den beräknade årsinkomsten minskas med 15 000 kr för varje
barn, dock högst 75 000 kr. Är den rättssökandes betalningsförmåga
väsentligen ökad eller nedsatt på grund av förmögenhetsinnehav
eller skuldsättning eller annan särskild omständighet,
skall den beräknade årsinkomsten jämkas genom att skäligt
belopp läggs till eller dras ifrån.
Närmare bestämmelser
om hur det ekonomiska underlaget skall beräknas meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (1999:63).
Beslut
i rättshjälpsfrågor
39 § Om ett mål
eller ärende rörande den rättsliga angelägenheten pågår vid domstol, beslutar domstolen i frågor enligt
denna lag. I annat fall beslutar Rättshjälpsmyndigheten i frågorna.
Rättshjälpsmyndigheten beslutar också till vem ersättning
enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket skall betalas.
Vad som sägs om
domstol i denna lag gäller även arrendenämnd och hyresnämnd.
Rättshjälpsbiträdet
beslutar om att sådan utredning som avses i 17 § första stycket skall utföras.
40 § Rättshjälpsmyndigheten
skall slutligt fastställa den rättssökandes rättshjälpsavgift när ersättningen
till rättshjälpsbiträdet har fastställts.
Ersättningen till
biträdet skall utbetalas efter avdrag för den slutligt fastställda rättshjälpsavgiften. Om biträdet
har tagit emot en högre avgift från den rättssökande än den som
slutligt fastställs, skall biträdet återbetala det överskjutande beloppet
till den rättssökande.
41 § I samband med
att handläggningen avslutas i ett mål eller ärende i vilket en part har rättshjälp skall det bestämmas
vilka belopp som motparter, medparter och den rättssökande
eller dennes
ställföreträdare skall betala enligt 30 § första
stycket och 31 § första stycket. Beslut om återbetalningsskyldighet
enligt 37 § meddelas i samband med att handläggningen avslutas i ett
mål eller ärende i vilket part har rättshjälp eller i samband med
rättshjälpens upphörande. Om beslutet meddelas av någon annan än
domstol eller Rättshjälpsmyndigheten, skall betalningsskyldigheten
bestämmas till att avse kostnaderna i deras helhet eller viss kvotdel
utan att ett bestämt belopp anges.
När en borgenär
har beviljats rättshjälp i en angelägenhet som rör försättande i konkurs, skall beslut om ersättningsskyldighet
meddelas senast i samband med att utdelningen fastställs.
42 § Beslut om till
vem ersättning skall betalas enligt 30 § andra stycket och 31 § tredje stycket och beslut om rättshjälpsavgift
och avräkning med biträde enligt 40 § får fattas av Rättshjälpsmyndigheten genom automatisk databehandling
av uppgifter i ett av myndigheten fört register över rättshjälpskostnader.
Beslut enligt 30 §
andra stycket och 31 § tredje stycket får verkställas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.
Överklagande
m.m.
43 § I fråga om överklagande
av domstols beslut enligt denna lag tillämpas, utom i fall som avses i andra stycket, vad som
i allmänhet gäller om överklaganden av beslut av domstolen.
Hovrättens eller
kammarrättens beslut i en överklagad fråga angående ersättning till rättshjälpsbiträde får inte överklagas.
Hovrätten eller kammarrätten får dock tillåta att beslutet överklagas,
om det
finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd
skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken respektive
36 § första stycket 1 förvaltningsprocesslagen (1971:291).
44 § Beslut av rättshjälpsbiträde
i fråga om utredning enligt 17 § första stycket får inte överklagas.
Rättshjälpsmyndighetens
beslut enligt 30 § andra stycket, 31 § tredje stycket och 40 § andra stycket får inte överklagas.
Övriga beslut av Rättshjälpsmyndigheten får överklagas till
Rättshjälpsnämnden.
Rättshjälpsnämndens
beslut får inte överklagas.
45 § Beslut om rättshjälp
får överklagas av den som är enskild part och av Domstolsverket. Räknas tiden för överklagande från
den dag en part fått del av beslutet, får Domstolsverket ändå
inte överklaga beslutet senare än två månader från dagen för
beslutet. Domstolsverket får överklaga ett beslut även till förmån
för en enskild part.
46 § Domstolsverket
får påkalla beslut om att rättshjälp skall upphöra enligt 32-34 §§.
47 § Ett rättshjälpsbiträde
som har överklagat ett beslut om ersättning får i den högre instansen åberopa nya omständigheter
till stöd för sitt yrkande endast om det finns särskilda skäl
för det.
Rättshjälpsnämnden
48 § Rättshjälpsnämnden
består av en ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare, två ledamöter som skall
vara advokater samt två övriga ledamöter. Alla ledamöter
skall vara svenska medborgare. De får inte vara underåriga eller ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Regeringen förordnar
ledamöter och utser ordförande för viss tid. För ordföranden skall finnas en eller flera ersättare.
I övrigt får regeringen utse lämpligt antal ersättare. Bestämmelserna
om
ordförande och ledamöter tillämpas också på ersättare.
49 § Rättshjälpsnämnden
är beslutför med ordföranden och minst två andra ledamöter, av vilka en skall vara advokat och en övrig
ledamot.
Vid avgörande av
ett ärende som är av principiell betydelse eller annars är av särskild vikt, skall dock samtliga
ledamöter delta.
Rättegångsbalkens
regler om omröstning i tvistemål tillämpas när ärenden avgörs av
Rättshjälpsnämnden. Ordföranden
skall dock säga sin mening först.
Övergångsbestämmelser
1996:1619
1. Denna lag träder
i kraft den 1 december 1997 då rättshjälpslagen (1972:429) skall upphöra att gälla.
2. Den upphävda
lagen gäller dock fortfarande
om allmän rättshjälp,
rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller rättshjälp genom offentligt biträde har beviljats före
den 1 december
1997, eller
ansökan om sådan rättshjälp
har lämnats in till domstol, Rättshjälpsmyndigheten eller annan myndighet som kan
besluta om rättshjälp före den 1 december 1997.
2000:273
Denna lag träder i
kraft den 1 juli 2000. Den nya bestämmelsen i 5 § första stycket tillämpas på beslut om nedsättning
av rådgivningsavgift som meddelats från och med den 1 april
1999.
|
