|
1
§ Brister vägtrafikant, den som för spårvagn eller den
som någon
annanstans än på väg för motordrivet fordon i väsentlig
mån i den
omsorg och varsamhet som till förekommande av
trafikolycka betingas
av omständigheterna, döms för vårdslöshet i trafik
till dagsböter.
Om någon vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn
gör sig
skyldig till grov oaktsamhet eller visar uppenbar
likgiltighet för
andra människors liv eller egendom, döms för grov vårdslöshet
i
trafik till fängelse i högst två år. Lag (1994:1416).
2 § Hindrar eller stör vägtrafikant eller den som för
spårvagn onödigtvis
i väsentlig mån trafiken på väg, dömes, där ej gärningen
är belagd med
straff enligt 1 §, till böter. Lag (1975:611).
3 § För någon uppsåtligen körkortspliktigt fordon
utan att
vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för
olovlig
körning till
böter. Har han tidigare innehaft körkort som
blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt
eller är
det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i
högst
sex månader.
För någon körkortspliktigt fordon med uppsåtligt eller
oaktsamt
åsidosättande av föreskrift, som meddelats i fråga om
rätten
att föra sådant fordon, dömes till böter.
Om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet såsom förare
av
körkortspliktigt fordon anställer och brukar den som
inte äger
rätt att föra fordonet, eller i annat fall tillåter någon
annan
att föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill,
dömes likaledes till böter.
Första, andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning
på förare av traktor, motorredskap eller spårvagn och på
den
som anställer eller brukar sådan förare eller eljest
tillåter
någon att föra traktor, motorredskap eller spårvagn.
Lag (1999:880).
4 § Den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn
efter
att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd
att
alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår
till
minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter
i
utandningsluften döms för rattfylleri till böter eller
fängelse
i högst sex månader.
För rattfylleri enligt första stycket döms också den
som för
ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha
intagit
narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64)
i så
stor mängd att det under eller efter färden finns något
narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta gäller dock inte om
narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan
behörig
receptutfärdares ordination.
För rattfylleri enligt första stycket döms också den
som för
ett motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så
påverkad
av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han eller
hon
inte kan framföra fordonet på ett betryggande sätt.
Detsamma
gäller om föraren är lika påverkad av något annat
medel.
Första och andra styckena gäller inte förare av
motordrivet
fordon, som är avsett att föras av gående.
Första, andra och tredje styckena gäller inte om förandet
av
fordonet ingår som ett led i en vetenskaplig eller därmed
jämförlig undersökning till vilken tillstånd har lämnats
av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (1999:217).
4 a § Är ett brott som avses i 4 § första, andra eller
tredje
stycket att anse som grovt, skall föraren dömas för
grovt
rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande
av om
brottet är grovt skall särskilt beaktas om
1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått
till
minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter
i
utandningsluften,
2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av
alkohol eller
något annat medel, eller
3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig
fara för
trafiksäkerheten. Lag (1999:217).
5 § Om en vägtrafikant, som med eller utan skuld haft
del i uppkomsten av
en trafikolycka, genom att avlägsna sig från
olycksplatsen undandrar sig
att i mån av förmåga medverka till de åtgärder,
vartill olyckan skäligen
bör föranleda, eller om han undandrar sig att uppge namn
och hemvist
eller att lämna upplysningar om händelsen, döms till böter
eller fängelse
i högst sex månader.
Är brottet med hänsyn till omständigheterna att anse
som grovt, döms till
fängelse i högst ett år.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även
den som för
spårvagn och den som annorstädes än på väg för
motordrivet fordon. Lag
(1986:1248).
6 § har upphävts genom lag (1988:944).
7 § Ett fordon som har använts vid brott enligt denna
lag får
förklaras förverkat, om det behövs för att förebygga
fortsatt sådan
brottslighet och förverkande inte är oskäligt. Lag
(1993:1463).
Övergångsbestämmelser
1951:649
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952, vilken dag
lagen den 7 juni
1934 (nr 247) om straff för vissa brott vid förande av
motorfordon skall
upphöra att gälla. Där i lag eller särskild författning
förekommer
hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i
den nya lagen,
skall den bestämmelsen i stället tillämpas.
1999:880
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. De äldre
bestämmelserna om moped klass I skall dock tillämpas
till och
med den 31 mars 2000.
|
