Hem  Anslagstavlan » 

 

Jämställdhetslagen

 



Lagens ändamål

1 § Denna lag har till ändamål att främja kvinnors och mäns lika rätt i
fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt
utvecklingsmöjligheter i arbetet (jämställdhet i arbetslivet).

Lagen siktar till att förbättra främst kvinnornas villkor i arbetslivet.

Samverkan

2 § Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att
jämställdhet i arbetslivet skall uppnås. De skall särskilt verka för att
utjämna och förhindra skillnader i löner och andra
anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför arbete som
är att betrakta som lika eller likvärdigt. Lag (1994:292).

Aktiva åtgärder

Målinriktat jämställdhetsarbete

3 § Arbetsgivaren skall inom ramen för sin verksamhet bedriva ett
målinriktat arbete för att aktivt främja jämställdhet i arbetslivet.

Närmare föreskrifter om arbetsgivarens skyldigheter meddelas i 4--11 §§.

Arbetsförhållanden

4 § Arbetsgivaren skall genomföra sådana åtgärder som med hänsyn till
arbetsgivarens resurser och omständigheterna i övrigt kan krävas för att
arbetsförhållandena skall lämpa sig för både kvinnor och män.

5 § Arbetsgivaren skall underlätta för både kvinnliga och manliga
arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap.

6 § Arbetsgivaren skall vidta åtgärder för att förebygga och
förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella
trakasserier eller trakasserier på grund av en anmälan om
könsdiskriminering.

Med sexuella trakasserier avses sådant ovälkommet uppträdande
grundat på kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur
som kränker arbetstagarens integritet i arbetet.
Lag (1998:208).

Rekrytering m. m.

7 § Arbetsgivaren skall genom utbildning, kompetensutveckling och andra
lämpliga åtgärder främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i
skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare.

8 § Arbetsgivaren skall verka för att lediga anställningar söks av både
kvinnor och män.

9 § När det på en arbetsplats inte råder en i huvudsak jämn fördelning
mellan kvinnor och män i en viss typ av arbete eller inom en viss
kategori av arbetstagare, skall arbetsgivaren vid nyanställningar
särskilt anstränga sig för att få sökande av det underrepresenterade
könet och söka se till att andelen arbetstagare av det könet efter hand
ökar.

Första stycket skall dock inte tillämpas, om särskilda skäl talar emot
sådana åtgärder eller åtgärderna rimligen inte kan krävas med hänsyn
till arbetsgivarens resurser och omständigheterna i övrigt.

Lönefrågor

9 a § Arbetsgivaren skall, som ett led i verksamheten enligt 2 §,
årligen kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor och
män i skilda typer av arbete och för olika kategorier av
arbetstagare.

Denna skyldighet gäller dock inte arbetsgivare som vid senaste
kalenderårsskifte sysselsatte färre än tio arbetstagare. Lag (1994:292).

Jämställdhetsplan

10 § Arbetsgivaren skall varje år upprätta en plan för sitt
jämställdhetsarbete.

Denna skyldighet gäller dock inte arbetsgivare som vid senaste
kalenderårsskifte sysselsatte färre än tio arbetstagare.

11 § En jämställdhetsplan enligt 10 § skall innehålla en översikt
över de åtgärder enligt 4--9 §§ som är behövliga på arbetsplatsen
och ange vilka av dessa åtgärder som arbetsgivaren avser att
påbörja eller genomföra under det kommande året.

I planen skall också översiktligt redovisas resultatet av den
kartläggning som arbetsgivaren skall göra enligt 9 a § samt de
åtgärder som motiveras av kartläggningen.

En redovisning av hur de planerade åtgärderna enligt första och
andra styckena har genomförts skall tas in i efterföljande års plan.
Lag (1994:292).

Kollektivavtal

12 § Kollektivavtal som träffas i hänseenden som anges i 4--11 §§
befriar inte arbetsgivaren från skyldighet att iaktta föreskrifterna i
dessa paragrafer. Lag (1994:292).

13 § har upphävts genom lag (1994:292).

14 § har upphävts genom lag (1994:292).

Förbud mot könsdiskriminering

Direkt och indirekt könsdiskriminering

15 § Med könsdiskriminering avses i denna lag att någon missgynnas under
sådana omständigheter att missgynnandet har ett direkt eller indirekt
samband med den missgynnades könstillhörighet.

Könsdiskriminering är otillåten i den utsträckning som framgår av 16--20
§§

Anställning m. m.

16 § Otillåten könsdiskriminering skall anses föreligga, när en
arbetsgivare vid anställning eller befordran eller utbildning för
befordran utser någon framför någon annan av motsatt kön, fastän den som
förbigås har bättre sakliga förutsättningar för arbetet eller
utbildningen.

Detta gäller dock inte om arbetsgivaren kan visa

1. att beslutet inte vare sig direkt eller indirekt har samband med den
missgynnades könstillhörighet,

2. att beslutet är ett led i strävanden att främja jämställdhet i
arbetslivet, eller

3. att det är berättigat av hänsyn till ett sådant ideellt eller annat
särskilt intresse som uppenbarligen inte bör vika för intresset av
jämställdhet i arbetslivet.

17 § Otillåten könsdiskriminering skall anses föreligga, när
arbetsgivaren vid anställning eller befordran eller utbildning för
befordran utser någon framför någon annan av motsatt kön som har
likvärdiga sakliga förutsättningar för arbetet eller utbildningen, om
det är sannolikt att syftet med arbetsgivarens beslut är att missgynna
någon på grund av hans eller hennes kön.

Detta gäller dock inte när förhållandena är sådana som anges i 16 §
andra stycket 2 eller 3.

Anställningsvillkor

18 § Otillåten könsdiskriminering skall anses föreligga, när en
arbetsgivare tillämpar lägre lön eller annars sämre
anställningsvillkor för en arbetstagare än dem som arbetsgivaren
tillämpar för arbetstagare av motsatt kön, när de utför arbete som
är att betrakta som lika eller likvärdigt.

Detta gäller dock inte, om arbetsgivaren kan visa att de olika
anställningsvillkoren beror på skillnader i arbetstagarnas sakliga
förutsättningar för arbetet eller att de i varje fall inte vare sig direkt
eller indirekt har samband med arbetstagarnas könstillhörighet.
Lag (1994:292).

Arbetsledning

19 § Otillåten könsdiskriminering skall anses föreligga, när en
arbetsgivare leder och fördelar arbetet på ett sådant sätt att en
arbetstagare blir påtagligt oförmånligt behandlad i jämförelse med
arbetstagare av motsatt kön.

Detta gäller dock inte, om arbetsgivaren kan visa att förhållandena är
sådana som anges i 16 § andra stycket.

Uppsägning, omplacering m. m.

20 § Otillåten könsdiskriminering skall anses föreligga, när en
arbetsgivare säger upp ett anställningsavtal, omplacerar, permitterar
eller avskedar någon eller genomför en annan jämförlig åtgärd till skada
för en arbetstagare av det ena könet, om åtgärden direkt eller indirekt
har samband med arbetstagarens könstillhörighet.

Detta gäller dock inte när förhållandena är sådana som sägs i 16 § andra
stycket 2 eller 3.

Uppgift om meriter

21 § En arbetssökande, som inte har anställts eller en arbetstagare som
inte har befordrats eller tagits ut till en utbildning för befordran,
har rätt att på begäran få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om
arten och omfattningen av utbildning, yrkeserfarenhet och andra
jämförbara meriter i fråga om den av motsatt kön som fick arbetet eller
utbildningsplatsen.

Förbud mot trakasserier m. m.

22 § En arbetsgivare får inte utsätta en arbetstagare för trakasserier
på grund av att arbetstagaren har avvisat arbetsgivarens sexuella
närmanden eller anmält arbetsgivaren för könsdiskriminering.

Den som i arbetsgivarens ställe har rätt att besluta om en arbetstagares
arbetsförhållanden skall vid tillämpning av första stycket likställas
med arbetsgivare.

22 a § En arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare
anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier av en
annan arbetstagare skall utreda omständigheterna kring de
uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de
åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta
sexuella trakasserier. Lag (1998:208).

Skadestånd och andra påföljder

Ogiltighet

23 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det föreskriver eller medger sådan
könsdiskriminering som är otillåten enligt 16--20 §§.

24 § Diskrimineras en arbetstagare på något sätt som är otillåtet enligt
18--20 §§ genom en bestämmelse i ett avtal med arbetsgivaren eller genom
att arbetsgivaren säger upp ett avtal eller vidtar en annan sådan
rättshandling, skall bestämmelsen eller rättshandlingen förklaras
ogiltig, om arbetstagaren begär det. Vad som nu har sagts gäller inte
när 23 § är tillämplig.

Skadestånd

25 § Om könsdiskriminering sker genom att arbetsgivaren på något sätt
som är otillåtet enligt 16 eller 17 § utser någon eller några framför en
eller flera av motsatt kön, skall arbetsgivaren betala skadestånd till
den eller de diskriminerade för den kränkning som diskrimineringen
innebär.

Om flera diskriminerade i ett sådant fall begär skadestånd, skall
skadeståndet bestämmas som om bara en av dem hade blivit diskriminerad
samt delas lika mellan dem.

26 § Om en arbetstagare diskrimineras på något sätt som är otillåtet
enligt 18--20 §§, skall arbetsgivaren betala skadestånd till
arbetstagaren för den förlust som uppkommer och för den kränkning som
diskrimineringen innebär.

27 § Om en arbetstagare utsätts för trakasserier som avses i 22 §, skall
arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som
trakasserierna innebär.

27 a § Om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter enligt
22 a §, skall arbetsgivaren betala skadestånd till
arbetstagaren för den kränkning som underlåtenheten innebär.
Lag (1998:208).

28 § Om det är skäligt, kan skadestånd enligt 25, 26, 27 eller
27 a § sättas ned eller helt falla bort. Lag (1998:208).

Andra påföljder

29 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt ett
sådant kollektivavtal som avses i 12 § skall tillämpas vad som sägs om
påföljd i avtalet eller i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet.

Tillsynen av lagens efterlevnad

30 § För att se till att denna lag efterlevs skall det finnas en
jämställdhetsombudsman och en jämställdhetsnämnd.

Jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsnämnden utses av regeringen.

Jämställdhetsombudsmannen

31 § Jämställdhetsombudsmannen skall i första hand söka förmå
arbetsgivare att frivilligt följa föreskrifterna i denna lag.

Ombudsmannen skall också i övrigt medverka i strävandena att främja
jämställdhet i arbetslivet.

Jämställdhetsnämnden

32 § Jämställdhetsnämnden har till uppgift att pröva frågor om
vitesföreläggande enligt 35 § och överklaganden enligt 42 §.

Uppgiftsskyldighet

33 § En arbetsgivare är skyldig att på uppmaning av
jämställdhetsombudsmannen lämna de uppgifter om förhållandena i
arbetsgivarens verksamhet som kan vara av betydelse för ombudsmannens
tillsyn enligt 30 §.

Föreläggande av vite

34 § Om arbetsgivaren inte rättar sig efter en uppmaning enligt 33 §,
får jämställdhetsombudsmannen vid vite förelägga arbetsgivaren att göra
det.

35 § En arbetsgivare som inte följer en föreskrift som anges i 4--11 §§
kan vid vite föreläggas att fullgöra sina skyldigheter. Ett sådant
föreläggande meddelas av jämställdhetsnämnden på framställning av
jämställdhetsombudsmannen.

Ombudsmannen skall i framställningen ange vilka åtgärder som bör åläggas
arbetsgivaren, vilka skäl som åberopas till stöd för framställningen och
vilken utredning som har gjorts.

Handläggningen

36 § Arbetsgivaren skall föreläggas att, vid påföljd att ärendet ändå
kan komma att avgöras, inom en viss tid yttra sig över ombudsmannens
framställning enligt 35 § och lämna de uppgifter om förhållandena i sin
verksamhet som nämnden behöver för sin prövning.

37 § Jämställdhetsnämnden skall se till att ärendena blir så utredda som
deras beskaffenhet kräver.

När det behövs skall nämnden låta komplettera utredningen. Överflödig
utredning får avvisas.

Muntlig förhandling

38 § Ärenden om vitesföreläggande enligt 35 § avgörs efter muntlig
förhandling, utom när nämnden anser att någon sådan förhandling inte
behövs.

39 § Till en förhandling enligt 38 § skall jämställdhetsombudsmannen och
arbetsgivaren kallas.

Nämnden får vid vite förelägga arbetsgivaren eller arbetsgivarens
ställföreträdare att inställa sig personligen.

Om det behövs för utredningen, får nämnden också kalla andra till
förhandlingen.

Ärendenas avgörande

40 § Ett ärende om vitesföreläggande enligt 35 § får avgöras, även om
arbetsgivaren inte yttrar sig i ärendet eller inte medverkar till
utredningen eller om arbetsgivaren uteblir från en muntlig förhandling.

41 § Jämställdhetsnämnden får vid avgörandet av ett ärende om
vitesföreläggande enligt 35 § ålägga arbetsgivaren att vidta andra
åtgärder än sådana som jämställdhetsombudsmannen har begärt, om dessa
åtgärder inte är uppenbart mera betungande för arbetsgivaren.

I åläggandet skall nämnden ange hur och inom vilken tid arbetsgivarens
åtgärder skall påbörjas eller genomföras.

Nämndens beslut skall avfattas skriftligen och delges arbetsgivaren.

Överklagande m. m.

42 § Jämställdhetsombudsmannens beslut om vitesföreläggande enligt 34 §
får överklagas hos jämställdhetsnämnden.

I sådana överklagningsärenden tillämpas 35--41 §§.

43 § Jämställdhetsnämndens beslut enligt denna lag får inte överklagas.

44 § Talan om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag förs
vid tingsrätt av jämställdhetsombudsmannen.

Rättegången i diskrimineringstvister

Tillämpliga regler

45 § Mål om tillämpningen av 15--20 och 22--28 §§ skall handläggas
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Därvid anses som arbetstagare också arbetssökande och som arbetsgivare
också den som någon har sökt arbete hos.

Andra stycket gäller också vid tillämpningen i en tvist om 15--20 och
22--28 §§ av reglerna om tvisteförhandling i lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet.

Rätt att föra talan

46 § I en tvist enligt 45 § får Jämställdhetsombudsmannen föra
talan för en enskild arbetstagare eller arbetssökande, om den
enskilde medger det och om ombudsmannen finner att en dom i
tvisten är betydelsefull för rättstillämpningen eller det annars finns
särskilda skäl för det. För ombudsmannen talan för en enskild med
stöd av denna lag, får ombudsmannen i samma rättegång föra
också annan talan för den enskilde.

Talan förs vid Arbetsdomstolen. Lag (1994:292).

47 § När en arbetstagarorganisation har rätt att föra talan för den
enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister, får jämställdhetsombudsmannen föra talan bara om
organisationen inte gör det.

Vad som i den nämnda lagen föreskrivs om den enskildes ställning i
rättegången skall tillämpas också när ombudsmannen för talan.

Gemensam handläggning

48 § När flera arbetstagare eller arbetssökande väcker skadeståndstalan
mot samme arbetsgivare och arbetsgivaren menar att skadeståndet skall
delas mellan dem enligt 25 § andra stycket, skall målen på
arbetsgivarens begäran handläggas i samma rättegång.

49 § Har talan väckts vid skilda domstolar, skall handläggningen ske hos
arbetsdomstolen, om något av målen hör dit. Annars skall handläggningen
ske hos den tingsrätt där talan först väcktes eller, om talan väcktes
samtidigt vid skilda tingsrätter, den tingsrätt som arbetsgivaren
väljer.

50 § Mål som har väckts vid någon annan domstol än den där den
gemensamma handläggningen skall ske skall lämnas över dit.

Beslut att lämna över mål får inte överklagas.

51 § Har flera väckt talan vid samma domstol, tillämpas 48 §, om målen
inte ändå handläggs gemensamt med stöd av någon annan lag.

52 § Handläggningen av ett mål om skadestånd enligt 25 § skall på
begäran av arbetsgivaren skjutas upp, i den mån det behövs för att målet
skall kunna handläggas gemensamt med någon annan sådan skadeståndstalan
som redan har väckts eller kan komma att väckas.

Talan om skadestånd enligt 25 § med anledning av ett beslut om
tjänstetillsättning som har meddelats av en arbetsgivare med offentlig
ställning får inte prövas innan beslutet i fråga om
tjänstetillsättningen har vunnit laga kraft.

Preskription m. m.

53 § Om någon för talan med anledning av uppsägning eller avskedande,
skall 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39--42 §§
samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen
(1982:80) om anställningsskydd tillämpas.

54 § I fråga om någon annan talan än som avses i 53 § skall 64--66 och
68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas med den
skillnaden att den tidsfrist som anges i 66 § första stycket första
meningen skall vara två månader.

En sådan skadeståndstalan som avses i 25 § får dock inte väckas senare
än åtta månader efter diskrimineringen. När en organisation har
försuttit denna tid kan den som är eller har varit medlem i
organisationen väcka talan inom två månader efter det att
åttamånaderstiden har löpt ut.

55 § I fråga om en skadeståndstalan med anledning av ett beslut om
tjänstetillsättning som har meddelats av en arbetsgivare med offentlig
ställning, räknas tidsfristerna enligt 54 § från den dag då beslutet i
fråga om tjänstetillsättningen vann laga kraft.

56 § Talan som förs av jämställdhetsombudsmannen behandlas som om talan
hade förts på egna vägnar av arbetstagaren eller den arbetssökande.

Övergångsbestämmelser

1991:433

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992, då lagen (1979:1118) om
jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet skall upphöra att
gälla.

 

 

Webbmaster & Ansvarig utgivare  © Bengt-Göran Green JM Söderberg i Malmö /  Sweden