På Röda Korsets hemsida kan man läsa om jordbävningen
som drabbade Iran: s sydöstra provins, Kerman och
om de enorma hjälpbehov som nu behövs i området. Staden
Bam drabbades hårdast, och fler än 41 000 människor dödades
och ungefär 30 000 skadades och närmare 75 000 blev hemlösa,
enligt officiella siffror.
Iran är ett av de mest katastrofdrabbade områdena i världen
och flera tusentals människor har nu hamnat i en
situation där de varken har mat eller tak över huvudet.
Jordbävningen i Iran är ett tydligt exempel på hur
fasansfulla naturkatastrofer kan sätta tusentals människor
i fara. Idag är naturkatastrofer en av många orsaker
till att människor blir fattiga.
Vad är fattigdom?
Om man ställer sig frågan: Vad är fattigdom? Så skulle
man nog få en mängd olika definitioner. För enkelhetens
skull låter jag världsbankens definition av en mycket
fattig person gälla. En fattig människa är en person
som lever på mindre än en amerikansk dollar om dagen.
Ungefär en miljard människor runt om i världen lever
idag i extrem fattigdom.
Det låter väldigt simpelt och lättlöst det här med
att en miljard människor är fattiga, att det är bara för
de övriga fem miljarder människorna att skänka 100
kronor i månaden och problemet är löst. Naturligtvis är
det mer komplext än så och det handlar inte enbart om
pengar. Fattigdom kan även mätas i hälsa, mat, sjukvård,
rent dricksvatten och trygghet. Man brukar anse att
fattigdom är när människor inte kan åstadkomma den
levnadsstandard som är vanlig i deras samhälle. Således
förstår vi alla att innebörden av att vara fattig
skiljer sig mellan olika samhällen och länder på
jorden.
Ett exempel på var det varit och fortfarande är
extrem fattigdom är i Sydasien där 50 procent av alla
barn under fem år mellan 1996 och 2001 led av undernäring.
I Europa och Centralasien var motsvarande cirka fem
procent enligt FN:s Internetsida Millennium Development
Goals ( 2003)
Fattigdom är ett viktigt problem att diskutera, för det
är inte acceptabelt att år 2009 när vi kan gå på månen,
undersöka elektroner, klona människor, konstruera tystgående
dammsugare och göra de mest makalösa saker men inte
lyckas med att ge alla människor en godtagbar
levnadsstandard.
Orättvisor
Rättvisa är ett viktigt begrepp att reflektera över när
man ska diskutera fattigdom och vilka åtgärder som måste
göras för att bekämpa den. Fattigdom är en konsekvens
av brist på rättvisa. Överkonsumtionen i vår del av världen
är ett utomordentligt bra exempel på hur orättvisa
leder till fattigdom i mindre utvecklade länder. Skulle
jordens resurser vara rättvist fördelade skulle inte den
enorma fattigdom som idag råder förekomma. Istället
skulle de flesta människor kunna leva under någorlunda
drägliga förhållanden och ha rätt till samma möjligheter
vad gäller mat, bostad och adekvat utbildning och arbete.
Av ovanstående kan man anta att den orättvisa som finns
idag endast drabbar de fattiga utvecklingsländerna men i
själva verket är det ett aktuellt problem som också
finns i vår direkta närhet.
I de västerländska samhällena lever många människor
utanför samhällets rammar. De lever inte ett ekonomiskt
säkert liv, som innebär att ha möjligheter att kunna
leva ett stabilt liv och känna sig tillgodosedd vad gäller
ens basbehov. (Work& Economic Security Explanation
2002: Internet)
Bristen på rättvisa mynnar ut i fattigdom och
segregation. Svenskar och invandrare har inte samma möjligheter
till arbete trots likvärdig utbildning. Detsamma gäller
mäns förmåner på arbetsmarknaden i jämförelse med
kvinnors. Det finns givetvis många fler exempel på var
det råder orättvisa i vår direkta närhet men det
viktiga är att man förstår att de lokala orättvisorna
är minst lika viktiga att bekämpa som de globala, såsom
överkonsumtion.
Hur går det att undvika denna orättvisa? Naturligtvis
finns det inga direkta svar på en sådan fråga. För att
man ska kunna bekämpa orättvisa måste man eliminera föreställningen
Vi och dom. Vad är syftet med att dela in världen i två
läger: rika och fattiga, när vi lever i en värld med
gemensamma problem som kräver gemensamma lösningar? Vi måste
samarbeta och behandla alla likvärdigt om vi ska lyckas
med att bekämpa orättvisor.
Vi har alla ett ansvar!
Det går inte att säga att länders fattigdom är självförvållat
lika lite som man kan säga att det enbart skulle vara de
rikare ländernas fel.
I en artikel publicerad i Dagens Nyheter (Bolling 2004:
Internet) står det att pengar som biståndsorganet Sida
har betalat till Mocambique har varit allmänt dåligt
kontrollerade och hamnat på villovägar. De 1.7
miljonerna som det rör sig om ska nu betalas tillbaka.
Sverige skänker årligen 500 miljoner enbart till
Mocambique, vilket gör att man inte kan låta bli att
fundera över om det är fler biståndspengar på vift
runt om i världen.
Biståndstagaren har ett ansvar att se till att pengarna
inte hamnar på villovägar likväl har biståndsgivaren
ett ansvar att följa upp vad som händer med pengarna.
Vi har alla ett ansvar! I praktiken innebär det att vi
måste inse att fattigdom är ett globalt problem , såsom
miljöförstöring och överkonsumtion, och att det berör
oss alla.
Västvärlden lever i ett konsumtionssamhälle, och det är
ingen tvekan om den saken. En förutsättning för den väldiga
konsumtionen är att företagen producerar så billigt och
effektivt som möjligt. På så sätt passar det utmärkt
för de multinationella företagen att det finns fattiga människor
som arbetar i ”arbetsförhållanden som vi inte kan ta
in i våra värsta mardrömmar” säger LO-ordförande
Wanja Lundby-Wedin i en artikel i Aftonbladet (Rydén
2004: Internet). Artikeln berättar om sexuella
trakasserier, svältlöner, barnaarbetet och arbetare som
blivit inlåsta i fabriker och tvingats arbeta flera dygn
i sträck. Allt för vi ska få välkända produkter
billigt och som ger företagen största möjliga vinst.
Citatet som följer är sagt av en deltagare på FN:s
befolkningskonferens i Bukarest 1974 och säger äger allt
om problemen kring i – ländernas resursslöseri och u-ländernas
snabba befolkningsökning : Visst är det bra att vi
samlats här för att diskutera vad vi i u-länderna ska göra,
så att vi inte blir så många som ska dela på de knappa
och begränsade resurserna. Tack för alla råd ni ger
oss. Men när ska FN kallas till konferens, där vi
diskuterar vad ni i i- länderna kan göra, så att ni
inte konsumerar så mycket? Får vi komma och ge er råd då?
Vi lovar att börja med familjeplanering, om ni lovar att
börja med konsumtionsplanering […] (Östman m.fl 2000 s
44)
Hjälporganisationer
Det finns en mängd organisationer och föreningar som
arbetar aktivt med att bekämpa fattigdom.
I Sverige finns flera ideella föreningar. Dessa är i
synnerhet koncentrerade till storstäderna och hjälper människor
som exempelvis inte har tillgång till bostad eller
arbete. En av dessa organisationer är Frälsningsarmén,
som är ett internationellt, kristet trossamfund, som
betonar socialt engagemang i sitt arbete. Frälsningsarméns
verksamheter finns för närvarande i 107 länder. (Vad gör
vi? 2004: Internet)
Röda Korset är ytterligare en internationell hjälporganisation
som arbetar med humanitärt hjälparbetet. Röda Korset
finns i 181 länder och är till skillnad från Frälsningsarmén
politiskt och religiöst obundet. Den muslimska
motsvarigheten till Röda Korset är den Röda Halvmånen
och dessa tillhör samma organisation.
Röda Korsets hjälpverksamhet finns i fler än 150 länder
och kan vara program för människor som drabbats av
naturkatastrofer, flyktingar eller för personer som lever
under ekonomiskt och socialt instabila förhållanden. (Om
Röda Korset; Här finns vi i världen 2004: Internet)
Även FN har verksamheter som arbetar med fattigdom. Dessa
arbetar för närvarande med The Millennium Development
Goals som består av två huvudmål. Mål 1 innebär att
man ska försöka reducera antalet människor som lever på
mindre än en dollar om dagen från 1990 års nivå (28,3
%) till 2015 (14,2 %). Mål 2 syftar till att motverka
hungersnöd och undernäring bland människor. Målet är
att halvera 1990 års nivå till 2015.
Enligt FN kommer den globala fattigdomen att sjunka
till 13 % om man uppnår The Millennium Development Goals
och 360 miljoner människor kommer att undkomma ett liv i
extrem fattigdom. (Millennium Development Goals 2003:
Internet)
|
